Ersta Oblatbageri vilar på historiska lagrar och här tillverkas årligen drygt fyra miljoner oblater om året. Oblaterna är helt ekologiska och glutenfria. De innehåller potatisstärkelse, majsmjöl, rismjöl och guarkärnmjöl. Allt produceras för hand av anställda och volontärer.
Oblaterna levereras huvudsakligen till församlingar inom Sverige men även till några internationella kunder. Överskottet från försäljningen bidrar till Erstas sociala verksamheter.
Här kan du se en film av Susanne Kronholm som ger en kort ögonblicksbild från vardagen på Ersta oblatbageri.
Vad är en oblat?
Ordet oblat kommer av latinets oblatum, som betyder det framsatta, det offrade, ursprungligen det framsatta brödet som de första kristna medförde till sina nattvardsmåltider. Brödet är symbol för evigt liv. Oblat blev så småningom benämningen på de tunna, tunna vita kakor av osyrat bröd, präglade med korset eller andra kristna symboler, som utdelades vid nattvarden.
Det var med största vördnad man förr arbetade med allt som hörde till oblatbakningen. Munkar och nunnor utvalde vetekornen och framställde mjölet under bön.
Efter schismen på 1100-talet mellan kyrkorna i Rom och Konstantinopel, blev en av skillnaderna mellan dem att grekisk ortodoxa använder jäst bröd vid utdelandet av nattvarden, medan den romersk katolska använder osyrat bröd, det bröd som Jesus använde vid påskfesten tillsammans med lärjungarna.
Tillverkning och gräddning
Bruket att grädda oblater mellan två järn går tillbaka till 800-talet. Dessa järn bestod av två rektangulära plattor av smidesjärn, försedda med var sitt långt skaft. Oblatdegen pressades mellan järnplattorna som hölls över den öppna elden. Den ena av plattorna var graverad med rundlar med kristna symboler, den andra var slät. Endast tre - fyra oblater kunde till en början framställas samtidigt, men antalet ökade så småningom. Fortfarande är principen för oblatjärn densamma, men de är numera elektriska och rymmer 44 oblater.
Ersta Oblatbageris historik
Redan år 1905 fanns det planer på att starta ett oblatbageri på Ersta. I februari 1909 började den tillverkning av nattvardsoblater som fortfarande pågår. Man köpte ett oblatjärn från Tyskland och diakonissan Louise Spångberg utsågs att sköta tillverkningen. Hon kontaktade Diakonissestiftelsen i Köpenhamn, varifrån hon fick råd om hur bakningen skulle gå till. Redan från början hade man elektriska järn.
Långt in på 1980-talet var det främst pensionerade diakonissor som arbetade ideellt på oblatavdelningen, men idag är det främst anställda samt ett antal frivilliga som arbetar här.
