En gång i tiden hade Stockholms malmar karaktären av en rogivande landsbygd. Det var dit stadens köpmän och borgerskap sökte sig om somrarna på flykt undan trängseln och stanken i Gamla stans gränder. De odlade frukt, grönsaker och blommor och vissa anläggningar fick en mer ståndsmässig prägel, så kallade malmgårdar. En av dem var den som i folkmun kallas ”Erstaklippan” idag och de fria ytorna över staden, den friska luften, grönskan, den historiska miljön och den relativa periferin har genom åren spelat en viktig roll i skapandet av Ersta diakonis identitet och hemortskänsla.
[S]innenas oro dämpas af klockljud och psalmsång och plågorna hugsvalas af vänliga händers smekningar
Ersta diakonissällskap öppnade sitt första sjukhus på Kungsholmen med plats för tolv kvinnor och deras barn. Verksamheten växte dock snabbt och efter cirka tio år var behovet av nya lokaler akut.
Justitierådet Axel Adelcreutz var då ekonomiansvarig i Ersta diakonissällskap och fick möjlighet att köpa den avsides belägna fastigheten Stora Ersta av familjen Wallis. År 1862 sålde de den till Ersta för 30 000 riksdaler och det förmånliga villkoret med 0 procent i ränta.
En liten stad på berget
Redan 1733 finns malmgårdens bostadshus, stall, magasin och orangeri utmärkta på en karta, då under namnet "Ehrstad". De äldsta byggnaderna på Erstaklippan som finns kvar än idag tros vara från mitten av 1700-talet och syns på en karta över området från 1801.
När föreståndaren Johan Christoffer Bring i oktober 1864 invigdes Ersta diakonissanstalt på Erstaklippan myntade han begreppet ”Staden på berget” och länge har området varit som en liten stad i staden.
Trots de knappa resurserna blev det en livlig byggnadsverksamhet under de första decennierna fram till år 1900 med bland annat diakonisshus sjukhus, kyrka, gravkapell, prästgård, ålderdomshem, sjukhem och ett ännu större diakonisshus.
Så här skrev veckotidningen Idun i ett reportage 1899 om Erstaklippan:
Anstaltens belägenhet där uppe liknar klippöns i hafvet: lifvet böljar förbi den med evigt sjungande vågor, än i moll och än i dur, och lidelsens stormar brusa dånande kring grunden; men där innanför bytes karmet i tystnad, sinnensas oro dämpas af klockljud och psalmsång och plågorna hugsvalas af vänliga händers smekningar
Så är det än idag. Staden larmar, men uppe på Erstaklippan känns trafikens dån och oljud avlägsna.
Än idag är Erstaklippan likt en liten stad på berget, Här finns personalbostäder, Ersta kyrka, Ersta terrass, Ersta konferens& hotell, Ersta museum, Ersta Oblatbageri, Ersta sjukhus samt all administrativ personal för Sveriges största idéburna vård och omsorgsaktör.
