Snart efter han skickat in avföringsprovet fick han veta att det hittats blod i provet och Alberto fick tid för en koloskopiundersökning för att undersöka tarmen. Den 29 september 2020 kom Alberto till Ersta sjukhus på koloskopi och fick reda på av läkaren som genomförde undersökningen att det troligen var cancer. Sjuksköterskan Dana, som arbetar på kirurgi- och anestesikliniken, kom till Alberto tio minuter senare och de pratade.
Dana har sedan varit Albertos kontaktsjuksköterska och följt honom på hela resan – genom operationen till cellgifterna som han snart får sista omgången av. Alberto berättar att Dana var allvarlig där vid första mötet men han tog det med ganska stor ro.
- Beskedet i sig var inte så chockartat. Jag har flera bekanta som haft liknande cancerformer så jag har många runtom mig som har varit igenom detta. Men det finns annat som spelar stor roll.
Jag tror att det viktiga som hjälpt mig genom hela detta förlopp är mitt mindset, hur jag ser på det som sker i livet.
Operation och cellgifter
Efter koloskopin följde en rad undersökningar och förberedelser och en månad efter beskedet opererades Alberto på Ersta sjukhus. Tack vare screeningen och den tidiga upptäckten behövde inte så stor del av tarmen tas bort och ingen spridning upptäcktes.
Alberto stannade på Ersta två dagar efter operationen, fick sedan åka hem och efter det har det fortsatt gå smidigt med vården. Han fick hjälp av Ersta ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) direkt och de har sedan gett honom den vård han behövt i hemmet.
Så, väldigt få sjukhusbesök har behövts och enda tiderna Alberto behövt passa är att hålla sig hemma de tider ASIH ska komma på besök. Nu har det gått ett halvår efter operationen, och den sista cellgiftbehandlingen är inbokad till 17 maj. Och för Alberto som älskar Norge och levt och arbetat där i många år kan inte dagen passa bättre!
Fler biverkningar efter hand
Att det snart är slut på behandlingarna tycker Alberto är skönt. Han har fått cellgifter två gånger i månaden sedan december och biverkningarna har varit få, även om några har tillkommit efter hand.
Han kan känna av kyla och kramper, stickningar i fingrar och tår, förändrad smak och lite irritation i munhålan. Dessutom han har mindre energi första dagarna efter behandlingarna och har inte kunnat hålla igång med träningen som han skulle vilja.
- Första dagarna efter cellgifter kan jag vara riktigt utmattad och sista gångerna har det tagit nästan en vecka att komma tillbaka till uppåtgående. Men jag tror att min träning under alla år hjälper mig.
Kontakten med Ersta har varit viktig under den här tiden.
- Vi har haft en superbra dialog. Det känns riktigt bra att veta vem som opererat mig och att ha Dana som jag lätt kan ringa om jag undrar något. Ersta är ett litet och homogent sjukhus som tar tag i problemen direkt. Jag känner mig väldigt priviligierad som får behandling hos Ersta.
Vården i huvudsak hemma
När han kom hem tog ASIH vid och även kontakten med dem har fungerat väl. På frågan om han saknat något svarar Alberto att han ibland känt att han nästan fått lite för mycket omsorg, fast på ett bra sätt.
Jag har lite svårt att ta emot så mycket omsorg. Detta är inte något jag är van vid och jag har många gånger blivit rörd av all hjälp jag fått.
Mental inställning är allt
Alberto har ett förflutet som elitmotionär och tror att det hjälpt honom till sitt förhållningssätt kring svårigheter som dyker upp i livet. Han vet att vissa saker kan göra ont och vara jobbiga, att de bara behöver gås igenom. Han gick i samtalsterapi när han var yngre och lärde sig där att hålla fast vid här och nu och det som är fakta, att inte rusa iväg i tankar och oro.
- I terapin fick jag lära mig mycket om att gå på ett resultat och en tanke och hålla fast vid informationen jag fått. Terapin hjälpte mig att leta efter information som är riktig, inte spinna vidare i känslor. Den fakta som är på bordet, den är där.
Trygghet, fakta och mental styrka till patienten
Alberto tror att kunskap, trygghet och mental styrka för att slippa oro är det viktigaste för vården att tänka på i mötet med patienter som går igenom denna behandling och här spelar den personliga kontakten med PAL (patientansvarig läkare) och kontaktsjuksköterskan en stor roll.
- Se till att de får hjälpen framförallt att klara av detta mentalt. Att få saklig information för att slippa bli mer oroliga och en grumlig framtid. Kort sagt att få hjälp att slippa ”tänk om tänk om”. Vi vet inte något om framtiden, vi vet om här och nu.
Att stanna kvar vid faktan är också det viktigaste rådet Alberto har till den som just fått besked om att han eller hon har cancer.
- Håll fast vid information en du får där och då utan att spekulera om framtiden. Ta emot den sakliga informationen du har från den personen som ska behandla dig.
Pilsner och fjälltur
Alberto är på upploppet av sin behandling nu och om ett par veckor får han sin sista cellgiftsbehandling. Trots att han känner av behandlingarna mera för varje gång är han fast besluten att fullfölja och att sedan komma tillbaka till träningen efter sommaren, att möta vardagen som den var innan. Och att dricka en pilsner på lördagen, något han är avrådd från så länge han äter mediciner. Sedan lockar Norge och dess vackra natur.
- Jag längtar till Norge nu, till min särbo och att gå på tur på fantastiska fjället!
