– När jag fick uppdraget kände jag direkt att det var viktigt att väva in Ersta diakonis gedigna historia och värdegrund i inredningen. Jag ville utgå från platsen och byggnaderna på Erstaklippan där sjukhuset huserat på olika platser sedan 1864. Jag försökte skapa mig en bild, det jag kallar det visuella arvet, innan jag började och för mig blev upplevelsen av den ockragula kulören väldigt stark.
– Det är en färg som återkommer på flera byggnader och på entrémuren, den äldst bevarade delen från Ersta diakonis historia. Ockran går nu som en röd tråd genom den nya inredningen, den finns på ytor som ska vägleda patienterna, säger Emma Olbers.
Paletten i sjukhuset går över lag i ljusa och varma jordfärger som placerats ton i ton, vilket skapar lugn och harmoni. Materialvalen är äkta och taktila. I ett och samma rum går kulörerna från mörkt vid golv för att gradvis bli som ljusast i taket, vilket ger en fin balans, en känsla av att rummet landar.
Genom att ta fram egna kulörer på golvmattor och väggskydd har Emma Olbers också skapat en mer sammanhållen färgskala. Både kulörpalett och färghierarkier utgår från färgsättningen i den klassiska arkitekturen.
Sjukhuset ska upplevas personligt och omhändertagande
– Uppdraget var att skapa en interiör i linje med Ersta diakonis värdegrund om att "se människan". Utifrån det ville vi tillsammans skapa en avvägning mellan den offentliga, anonyma, miljön i storsjukhus och den privata miljön i hemmet. Inredningen ska kännas mer personlig och omhändertagande än i ett offentligt storsjukhus, utan att man för den sakens skull förlorar känslan av tillit.
Det är en grundtanke som gör att inredningen skiljer sig lite från ett traditionell sjukhusmiljö.
– När vi pratade med dem som arbetar på sjukhuset blev det ännu viktigare att skapa en varm, harmonisk, lugn och äkta miljö. Det blev så tydligt att man, framför allt som patient men även som vårdpersonal, behöver en känsla av lugn. Och det hoppas jag vi lyckades med, säger Emma Olbers.
Hållbara och taktila materialval
Materialvalen är äkta och taktila: plast får se ut som plast och trä som trä. Vi har försökt använda så mycket trä som möjligt för att skapa en så varm miljö som möjligt men också för att hålla nere utsläppen. Vi har också återanvänt mycket utav de gamla möblerna och där vi har köpt in nya har vi främst använt återvunna material och trä.
Vi har även köpt möbler som är lätta att underhålla, slits vackert och går att reparera. De flesta av möblerna är också producerade i Sverige av fabriker som använder förnyelsebar el.
– En del av den nya inredningen har vi tillverkat med virke från de gamla parkträden som togs ned för att ge plats för den nya byggnaden. Det skapar en samhörighet med platsen. Det känns också väldigt bra att ta hand om det virket vi redan har, säger Emma Olbers.
Några av dessa objekt är receptionsdisken, altaret i andaktsrummet, soffor i entrén och hisshallarna. Träden, som stått där i mer än 100 år är en självklar del av Erstas historia, en historia Emma Olbers fångat på fler sätt.
– För att skapa en klassisk känsla har vi i huvudentrén valt marmor från Kinnekulle i Västergötland där du till och med kan se gamla fossiler om du tittar närmare.
Historiska detaljer i inredningen
En annan historisk detalj, som man kan se många exempel av på vårt museum, är de knypplade spetsarna – ett hantverk Ersta-systrarna var vida kända för. En av dem, spetsen ”Den stora granen” har Emma stiliserat och skapat en kontrastmärkning av. Kontrastmarkeringen syns genomgående på alla stora glaspartier runt om i sjukhuset.
Ytterligare en historisk detalj som fått modern utformning är lampan ”Marie”, som hänger över alla receptioner och arbetsstationer.
– Inspirationen till lampskärmens utformning kommer från systrarnas mössor som alla diakonissor, tillika sjuksköterskor, bar då Ersta diakoni grundades för mer än 170 år sedan.
Lampan är framtagen av svenska Ateljé Lyktan och producerad i deras fabrik på Österlen.
