Translate this page

Use Google to translate the web site.
We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Close

Ersta diakoni är en ideell förening som bedriver sjukvård, socialt arbete, utbildning och forskning professionellt och icke-vinstsyftande. Verksamheten vilar på en kristen grund och vi hjälper människor i utsatta livssituationer.

Historia om Ersta diakonkår

Ersta diakonkår utgör idag en gemenskap av vigda diakonissor och diakoner.

Till sitt förfogande har kåren Systervåningen med kårexpeditionen på plan 3 i Stora diakonisshuset hos Ersta diakoni. Arbetet samordnas av Jemima Bentham, diakon och medarbetare på Ersta diakoni. Hon har en diakontjänst med samordnande uppgifter inom kårarbetet. Själva kåren har styrelse.

Ersta diakonkår har funnits i 160 år. Under årens lopp har vi genomgått många förändringar, både när det gäller namn och verksamhetsformer. Utvecklingen i världen, i vårt samhälle och i Svenska kyrkan har gjort att gemenskapen för diakonissorna och diakonerna har förändrats på olika sätt.

Alltid har begreppen diakoni och gemenskap funnits med. Först talade man om systergemenskap i moderhuset, sedan i diakonisshemmet, sedan diakoniss- och diakongemenskapen och nu Ersta diakonkår.

Från att ha varit en gemenskap både när det gällde arbete, ekonomi, hem och det inre livets behov av stöd och hjälp har vi i vår tid hamnat i begreppet gemenskap till inbördes stöd och omsorg speciellt vad gäller den diakonala kallelsen.

Moderhuset byggde på fyra regler:
Systrarna missiverades (sändes) till sina tjänster, de uppbar ingen lön, de skulle bära uniform/diakonissdräkt och vara ogifta. Detta var inget uppseendeväckande på 1800-talet utan innebar i verkligheten en stor trygghet för systrarna. Många var enbart tacksamma för att slippa söka och bestämma sin tjänst själva.

Varje systers lön gick till diakonissanstalten och den enskilda systern var försörjd både under sjukdomsperioder och på ålderdomen.

Uniformen/diakonissdräkten var både ett skydd och en legitimation och besparade systrarna mycket dagligt bekymmer.

Vad gällde gift eller ogift diakonissa var det ingen aktuell fråga. Den som gifte sig blev försörjd av sin make och fick därför lämna den ekonomiskt bärande systergemenskapen.

Om något var uppseendeväckande så var det att man inom diakonin utbildade ogifta kvinnor och gav dem både yrke och trygg livsgemenskap.

Avskaffandet av moderhusreglerna pågick under många år. Sista beslutet togs 1967. Det blev en stor omställning för många av systrarna, som visserligen fick större frihet men också större ansvar. Några gifte sig, några redan gifta återinträdde. Några valde att helt lämna gemenskapen och några sökte sig till kommuniteter eller kloster. Det stora flertalet stannade kvar och bildade en gemenskap som kallades Ersta diakonisshem.

Under 1960-talet förändrades Ersta diakonis stadgar i riktning mot mera demokratiska former, vilket även påverkade kåren. I samband med ändringen blev diakoniutbildningen på Ersta diakoni också öppen för män, vilket orsakade vissa komplikationer när det gällde namnet på diakonissgemenskapen.

I samband med att Svenska kyrkan år 2000 skildes från staten och en ny kyrkoordning antogs, överfördes ansvaret för utbildningen och vigningen av diakoner till stiften och dess domkapitel.

Genom Ersta diakonkår, vill vi erbjuda en fortsatt möjlighet att verka för diakonin inom Ersta diakoni och inom Svenska kyrkan.

| Fler

Kontakt

Ersta diakoni
Box 4619
116 91 Stockholm

Kårexpeditionen
Telefon
08-714 65 84

Kåren utgör:

  • en gemenskap grundad i den kristna tron och kallelsen.
  • en gemenskap till stöd i tjänsten och till vidare fördjupning i uppdraget som diakon.
  • en gemenskap till inbördes omsorg.
  • en gemenskap till stöd för sällskapets verksamhet.
  • en gemenskap för att stärka diakonatets och diakonins ställning i Svenska kyrkan.