Translate this page

Use Google to translate the web site.
We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Close

Ersta diakoni är en ideell förening som bedriver sjukvård, socialt arbete, utbildning och forskning professionellt och icke-vinstsyftande. Verksamheten vilar på en kristen grund och vi hjälper människor i utsatta livssituationer.

Sveriges första sjuksköterskeskola

Ännu vid 1800-talets mitt fanns på sjukhusen förutom läkarna ingen utbildad sjukvårdspersonal. De så kallade sjukvakterskorna lärde sig en hel del genom det dagliga sjukvårdsarbetet. Men de saknade ofta elementär utbildning och kom från de samhällsgrupper som hade det sämst ställt.

Avsikten hos diakonissällskapet var främst att utbilda ogifta kvinnor, både till diakonissor och till sjuksköterskor. När diakonissanstalten öppnade på Pilgatan i Stockholm 1851 öppnade man samtidigt ett sjukhus och tog emot de första diakonissaspiranterna. I och med detta startade alltså landets första sjuksköterskeskola. Någon form av sjukvårdsutbildning förblev obligatorisk i diakonissutbildningen ända till mitten av 1900-talet.

Första vinterkursen 15-20 februari 1916. Fortbildning. Kortet taget utanför prästgården.
Första vinterkursen 15-20 februari 1916. Fortbildning. Kortet taget utanför prästgården.

Elevår

Utbildningens första år var ett elevår. Under det fick den som antagits delta dels i det dagliga praktiska arbetet på olika avdelningar, dels i bibelundervisning. De som ledde utbildningen hade då många tillfällen att iaktta och bedöma eleverna samtidigt som de kunde pröva olika uppgifter.

Många avbröt utbildningen och andra sovrades bort. De som blev godkända efter elevåret upptogs till provsyster och fick då börja sin egentliga utbildning.

Under de första åren var utbildningen ettårig för att sedan bli tvåårig och därefter treårig. Denna studiegång bestod i princip i hundra år.

Sjuksköterskeutbildning.
Sjuksköterskeutbildning.

Ingen svensk tradition

Utöver den praktiska tjänstgöringen skulle eleverna genomgå teoretiska lektioner i kristendomskunskap, sjukvård och olika allmänbildande ämnen. I sjukvårdsundervisningen fanns ingen svensk tradition att bygga på.

Marie Cederschiöld kunde bidra med egna erfarenheter från Kaiserswerths sjuksköterskeutbildning och sällskapets medicinska rådgivare, professor Huss – överläkare vid serafimerlasarettet – bör ha haft en uppfattning om vilka medicinska kunskaper han ville kräva av en sjuksköterska. Så småningom anställdes en egen läkare som skulle sköta undervisningen.

Praktiken var det viktigaste i sjuksköterskeutbildningen. Provsystrarna fungerade som biträden i sjukvården och var med på ronderna och antecknade. De fick också anteckna läkarens ordinationer för de olika patienterna. Som komplement gav läkaren en lektion i veckan i sjukvårdslära. Dessutom fick systrarna lära sig att framställa läkemedel med hjälp av sjukhusets apoteksresurser.

Sjukvårdskurs i lektionssalen på Lilla Ersta
Sjukvårdskurs i lektionssalen på Lilla Ersta.

Tre timmar sjukvårds- och läkemedelslära i veckan

I slutet av 1860-talet sträckte sig den teoretiska undervisningsdelen på utbildningen från oktober till maj eller juni och omfattade cirka 40 lästimmar i veckan. Det rörde sig om exempelvis välläsning, rättstavning, skönskrift, räkning och naturlära.

Tre veckotimmar ägnades åt sjukvårds- och läkemedelslära. Det kan tyckas lite, men många sjuksköterskeskolor nöjde sig med enbart praktisk utbildning långt in på 1900-talet.

Grupp av sjuksköterskeelever i lektionssalen 3 trappor upp i Ersta sjukhus. Sittande i mitten diakonissa Ida Örwall, sjukhusets husmor 1901-1921.
Grupp av sjuksköterskeelever i lektionssalen 3 trappor upp på Ersta sjukhus. Sittande i mitten diakonissa Ida Örwall, sjukhusets husmor 1901-1921.
| Fler

Kontakt

Ersta museum
Erstagatan 1M 
116 28 Stockholm 

Tisdag-torsdag 11.30-13.30 samt sista söndagen i månaden 12.00-14.00 (öppettiderna kan varera i samband med helgdagar).

För gruppvisning vänligen kontakta